BORLÄNGE. Det är Ex pressen journalisten Diamant Salihu som ställer frågan i rubriken och börjar artikeln med, En leende kvinna presenterade mig för barnen i klass 1A. Jag minns deras granskande blickar, men också min egen glädje över att äntligen få börja i en svensk skola.
När jag satt mig på en ledig plats vände sig en blåögd pojke mot mig.
- Kan du spela fotboll? frågade han.
- Ja.
- Du får vara med i mitt lag på rasten.
22 år senare är jag tillbaka på Tjärnaängskolan för att skildra Borlänge, min älskade hemstad. Min älskade hemstad där invånarna röstade fram Sverigedemokraterna som tredje största parti.
Min älskade hemstad där politiker fruktar terrordåd för att ett islamiskt center ska byggas.
Min älskade hemstad där en av mina barndomsvänner säger att han vill ha ett slut på ”massinvandringen”.
Jag har åkt hem för att försöka förstå vad som har hänt. Läs hela Diamants artikel HÄR.
-Pettersson ska försöka ge en kort bild på vad som hänt med Borlänge under de tjugo år Diamant Salihu varit borta.
I den skola där Diamant hälsades välkommen av en blåögd pojke och fick vara med och spela fotboll första rasten är det nu fullt med små sjuåriga flickor som tvingas bära slöja av sina fundamentalistiskt och där finns inte en enda blåögd pojke som talar svenska.
Förtrycket av flickorna törs inte ifrågasättas av lärare och skolledningen eller lokala politiker. Sju av åtta riksdagspartier röstade också i dagarna nej till ett förbud mot att tvinga på barn sådana attribut.
73 % av eleverna har utländsk bakgrund, de flesta icke-europeisk. I många klasser finns det inte en enda elev som pratar svenska och hur det då går med utbildningen kan alla förstå.
Diamant Salihu är inte Expressen journalist utan anledning, så problemet är inte den enorma invandringen utan att det förekommer protester mot byggandet av moskéer och islamska center, att Sverigedemokraterna blivit Borlänges tredje största parti, att ursprungsbefolkning har synpunkter på den islamska massinvandringen och att rasismen slagit rot i hans gamla hemstad…
